nu ska jag klaga på mig själv:

Nu skriver jag som om jag vore värsta kamerareporter-proffsen och jobbte varje dag med sådana här uppdrag... men det känns som att det här händer mig varje gång jag filmar.. Och jag blir alltid lika överraskad. Varje gång när jag filmar känner jag att shit, nu har jag mycket bilder och nu är det jättebra och sen sitter man där i redigeringen och undrar vad ens tidigare jag funderade på när hon filmade ihop dessa klipp och varför hon inte tog vissa bilder och funderade över huvudtaget lite på vad hon höll på med. Varje gång jag redigerar video skulle jag vilja backa bandet lite och ta om vissa (ganska många) grejer. Äää. Frustrerande. Att vara arg på sig själv. Inte lätt.

Menmen, det löser sig ju alltid ändå, så det är inte slutet på min värld. Det är väl bra att jag måste vara lite kreativ och komma på annorlunda lösningar.

Idag har jag alltså varit på Öland och filmat. Och sen var jag i skolan och redigerade. Arbetet fortsätter och förhoppningsvis slutar imorgon. Och något klokt blir det nog av det, även om det är ganska osannolikt att jag kommer få pris för bästa fotografi på Oscars. Men jag har ju många år på mig att kamma hem dom där priserna. Så det är lungish.