Det där skrev jag för ett par dagar sen. Nu syns det ju knappt vad det står men orkar ni inte skrolla ner ett par inlägg så får ni skylla på er själva, los hahahaa. Och dessutom upprepar jag budskapet i detta inlägg. Under VM vaknade alltså en känsla inom mig. Det var en överraskande känsla, i alla fall för mig själv, och den blev starkare och starkare desto längre VM kom, och jag tror jag tänkte rätt så mycket på den här känslan eftersom till slut var den även med när jag sov. En natt drömde jag bara helt plötsligt om att stå i mål igen.
Jag är ju ganska spontan människa, och tycker att man ska gå på magkänslan, och så pratade jag en del med min ofrivillig-innebandy-rådgivare-och-terapeut, också kallad för sambo, och så bestämde jag mig för att SMS till herrlagets tränare och fråga i fall jag kunde komma och stå i mål på deras träning. Prova på liksom. Jag skulle köra imorgon men så fick jag SMS från herrarnas tränare idag tjugo i åtta: "kan du träna ikväll 20-22?"
Och klart jag kunde! Pastan i magen hade knappt smält, men jag hittade fortfarande mina gamla målvaktsgrajer i förrådet så det var bara att köra på.
Och nu ska jag duscha. Hehee.
Jag säger inte för mycket och man ska absolut inte dra några förhastade slutsatser efter en träning. Jag fångade knappt någon boll och mycket känns konstigt. Och mycket, konstigt nog, gjorde inte det.
Men det var faktiskt kul.
Det ni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar