livet är ett stort kalas

Helgen som man hade väntat och varit rädd för är nu över. Man är ju inte 16 år längre så fest både fredag och lördag kräver lite extra laddning och styrka. Men jag kom, såg och festade, och det känns faktiskt rätt bra, man är bara lite trött.

Idag har jag varit på en bilutflykt med mamma, pappa och syrran. Vi åkte till det området där min farfar växte upp för att kika hur det ser ut nu. Just det stället där farfar bodde förlorades i kriget till Ryssland så dit kunde vi inte åka, men vi åkte förbi hans kusiners hus. Det roliga var att ingen av oss hade någonsin träffat dom här kusinerna. Detta förhindrade inte oss, och speciellt inte min pappa, utan vi åkte dit och knackade på. Väl där fick vi veta att farfars kusin hade dött redan men hennes son skulle ta oss till en annan kusins son som i sin tur bodde i huset där min pappa hade varit på ett bröllop 1955. Förvirrande? Inte alls. Där mötte vi en glad familj som bakade bullar till oss och farfars kusins son visade oss gamla vapen som han samlade och berättade om områdets historia. Hans pappa bodde där också, och han kände ju till farfar och det var faktiskt hans bröllop som min pappa hade varit på drygt 50 år sen.

Hur häftigt som helst att åka typ 20 mil till ett ställe där du träffar folk som du aldrig träffat förut, men eftersom ni på något sätt är släkt så spelar det ingen roll. Alla var hur trevliga som helst, och verkade glada över att vi kom. Det roliga var att när man kom dit, fick man SMS att "welcome to russia!". Detdär huset som vi besökt där pappa hade varit på bröllop låg ju 200meter från gränsen. Så idag har jag sett Ryssland!

Nu ska denna väldig patriotiska dag avslutas med bastu. Hurraa!