Kom precis hem efter att ha sett filmen 2012 på bio.
Effekterna på den här filmen var verkligen sjukt snygga, och popcorn smakade gott, men de var väl dom enda bra sakerna med denna upplevelse.
2012 är en typisk amerikansk katastroffilm: världen ska gå under och alla ska dö. Eller nästan alla. Det finns såklart några som har lösning på problemet, och det innebär att bara dom flesta behöver att dö. Bland dom som borde dö finns det såklart en skild man som har varit usel pappa och har nu ångest eftersom hans son verkar gilla den nya plastpappan bättre. Och han ska då rädda hela sin familj, inkluderad den nya plastpappan, och sedan ska allt bli bra.
Jag brukar alltid få ångest när jag ser sådana här filmer. Det beror på att jag alltid börjar tänka att najjj, nu kommer det säkert komma en dag då världen ska gå under och då kommer allt hänga på mig!! Jag kommer att ta den skilda pappans roll och få flera människors liv på mitt ansvar. Jag får alltså inte ångest inför att alla ska dö, utan prestationsångest inför att jag ska rädda alla.
Om det nu är någon som går och ser den här filmen för storyns skull (stackars den..) så låter jag bli att berätta hur det hela slutar, men överraskad blir man direkt inte. Hursomhelst; storyn suger men effekterna är sjukt snygga. Och dom som gjort filmen har nog inte tänkt så mycket på att berätta en bra historia utan bjuda på en snygg upplevelse. Så den får två toaster från mig, men bara för effekternas (och popcorns) skull.
Effekterna på den här filmen var verkligen sjukt snygga, och popcorn smakade gott, men de var väl dom enda bra sakerna med denna upplevelse.
2012 är en typisk amerikansk katastroffilm: världen ska gå under och alla ska dö. Eller nästan alla. Det finns såklart några som har lösning på problemet, och det innebär att bara dom flesta behöver att dö. Bland dom som borde dö finns det såklart en skild man som har varit usel pappa och har nu ångest eftersom hans son verkar gilla den nya plastpappan bättre. Och han ska då rädda hela sin familj, inkluderad den nya plastpappan, och sedan ska allt bli bra.
Jag brukar alltid få ångest när jag ser sådana här filmer. Det beror på att jag alltid börjar tänka att najjj, nu kommer det säkert komma en dag då världen ska gå under och då kommer allt hänga på mig!! Jag kommer att ta den skilda pappans roll och få flera människors liv på mitt ansvar. Jag får alltså inte ångest inför att alla ska dö, utan prestationsångest inför att jag ska rädda alla.
Om det nu är någon som går och ser den här filmen för storyns skull (stackars den..) så låter jag bli att berätta hur det hela slutar, men överraskad blir man direkt inte. Hursomhelst; storyn suger men effekterna är sjukt snygga. Och dom som gjort filmen har nog inte tänkt så mycket på att berätta en bra historia utan bjuda på en snygg upplevelse. Så den får två toaster från mig, men bara för effekternas (och popcorns) skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar