med i spelet, eller?

Första träningen gick väl helt okej. Det var ingen superbra träning från min sida, men inte en total flopp heller. Man kan väl vara nöjd med det är jag inte riktigt. Jag kan faktiskt bättre, även om jag inte är någon superutespelare (än ;) ).

Det är stor skillnad mellan att spela ute och stå i mål (no way, sherlock!). Först och främst måste man koncentrera sig hela tiden när man är utespelare. Visst, målvaktsspelet handlar typ till 90% om koncentration, fokus och mental spel. Men ute måste man ha annan typ av koncentration. Man måste faktiskt lyssna på tränaren, vara med när de går genom övningar och man måste veta hur man byter och så vidare. I målet står man bara där och räddar lite bollar. Hur enkelt som helst!

Det är just det som är så konstigt. I målet behövde jag inte tänka mig så mycket, det var bara att köra. Jag visste hur grejen funkade, var jag skulle stå och vad jag skulle göra, även om det kanske inte alltid såg ut så. Jag kände mig faktiskt ganska trygg, i alla fall jämförd med det här. Men ute... Ute känns det som att jag är i helt ny stad där alla vägar är enkelriktade och det finns inga trafikskyltar.

Men jag gillar det som fan. Och på torsdag kör vi igen! Jag längtar redan.