Mormor och morfar var på besök idag. Vi åt middag, fikade, och pratade om massor. Vi pratade om krig, gud, livet, arbete, alkohol, och min resa på Bali. Mormor var stolt över att hon aldrig varit full; hon sa att de aldrig hade haft pengar över till alkohol. Jag sa att jag är stolt över att jag aldrig knarkat och att jag inte heller hade haft pengar över till det*. Morfar påstod att han har gillat alla jobb som han haft; jag vägrade gå med på att man kan tycka att allt är lika kul och försökte pressa ut honom vilket jobb han har tyckt mest om. Sedan frågade han mig vad jag skulle vilja jobba med och efter att jag babblat om några alternativ tyckte han att jag i stället skulle börja jobba på en gård. Det vore liksom lite enklare. Vi pratade vidare om invandrare, samhället, och hur de ser på saker och ting och hur jag och syrran ser på saker och ting. ”Det är upp till er själva vad ni tycker. Ingen åsikt är sämre, och det är ni unga som ska tänka på nytt sätt och ändra världen” sa morfar. ”Vi gamla bara kör på.”
Jag gillade våra diskussioner. Man är lyckliglottad när man har kvar sin mormor, morfar och farmor. Dessutom är det skönt att man kan vara ärlig och öppen mot dem; man behöver inte försköna sanningen eller låtsas att man aldrig gjort något dumt i livet.
Ibland glömmer man bort hur mycket gamlingar har att ge oss, och samtidigt hur mycket vi har att ge dem. Jag antar att de vill veta om deras barnbarns liv; de vill att vi ska berätta våra galna historier och vara ärliga och öppna; så vill i alla fall jag att mina framtida barnbarn ska vara mot mig. Dessutom är varken mormor, morfar och farmor dum. Om jag skulle stå där och påstå att jag bara lever sund liv, pluggar och är jätteduktig och inte gör någonting dumt så skulle de inte tro mig. Det har faktiskt känt mig ganska länge, och mormor minns nog fortfarande hur pinsamt det var för henne när jag var lite annorlunda som tonårig. ”Men vet du inte vad folk tror om dig när de ser dig på gatan??” sa hon då och tyckte synd om mig och mitt rosa/pink hår.
*jag skulle såklart inte knarka även om jag var rik
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar