dagens svåra

15 minuter innan jag skulle åka till träningen ringde tränaren till mig:

Gunte: Hej Hanna, du... Ellen måste jobba idag och jag kan inte få någon ersättare.. Tror mig, jag har provat med alla.. Därför undrar jag i fall du skulle kunna stå i mål idag?
Jag: Jag kan säga direkt att jag inte är sugen på att göra det.
Gunte: Det är ju så tråkigt att köra med en målvakt. Och det handlar inte om att du skulle bli målvakt, det vore bara den här träningen. En träning.
Jag: Jag vet. Men jag är bara inte sugen på att stå i mål. Jag har ångest redan nu.
Gunte: Jag förstår det.
Jag: Och fatta vad dåligt jag är! Jag har inte stått sedan mars i år.
Gunte: Det spelar ingen roll. Bara vi har någon i målet.
Jag: Men nej.. Tyvärr.. Jag vill inte.
Gunte: Men okej, då ställer vi bara en trägubben i målet. Det blir ju inte lika bra träning med..
Jag: Men äääähh.. okej jag gör det. Men som sagt, jag har ångest redan nu.

Så jag gjorde det. Jag stod i mål idag.
Och det kändes som jag aldrig gjort något annat; både positivt och negativt.
Jag trodde faktiskt att man skulle ha tappat mer efter ett sådant långt uppehåll som jag har haft, men nej, jag tyckte att det var precis som förut. Inget konstigt med det.
Men redan när två målet började var jag trött på det.
Jag ville hämta en klubba och springa ut på planen.

Så nu räcker det. Det var kul att prova, men det räcker med det. Det sa jag även till laget och tränarna. Jag är här för att prova på något nytt, oavsett vad alla andra tycker om det.

På fredag tvättar jag mina målvaktsgrejer, låser dom ännu en gång in i förrådet och sen tänker jag inte ens på saken.

Men som sagt; det var kul att prova på det. Och jag var helt slut redan efter uppvärmningen, alla eventuella målvaktsmusklerna som jag har någonsin haft har nog flyttat någon annanstans från min kropp. Så det är bra; det betyder att jag har blivit mer som en utespelare.