straffkungen

Det blev ingen Cooper igår. Vi var bara fem stycken som skulle springa så tränarna bestämde sig att skita i att tvinga oss att springa det fortaste vi kan. Bättre tur nästa gång, kanske...

Men det blev bra dag ändå. Powerplay och boxplay filades och straffarna tränades. Och gissa vem vann strafftävlingen?? JAG. Hah! Det största jag uppnått under min utespelarekarriär! (än så länge) Andra gången kom jag på delad andra plats, så jag var verkligen på gång. Det roligaste var dock Jossans kommentar när vi som hade gått vidare skulle köra igång. "Vad? Är Sillen med?!?!" skrek hon som det hade varit det värsta som någonsin hänt henne. (Hon själv hade ju redan åkt ur, hahaa!!)

Kvällen blev också lyckad fast man undrar ju i fall man inte kunde vara lite mindre Hanna Sihlman när man träffat nytt folk.. Men det verkar ju omöjligt. Och på ett sätt är det väl lika bra att göra bort sig ordentligt på en gång så slipper folk ha några förväntningar på en i framtiden.. Och snarare eller senare så skulle dom ju ändå få se hur man egentligen är. Naj så att det nog bra att avslöja sina kort på en gång. Och då har man oftast lite roligare också.