"jag tycker vi lärde känna varandra ganska bra, du och jag, Lisbeth.."

God morgon världen! Vilken härlig sovmorgon jag har haft.. Gick upp en kvart sen, det vill säga klockan tio. Eftersom jag har min intervju först i morgon bitti så jag har ingenting viktigt att göra idag. Förutom innebandy, men det är först på kvällen. Så jag kunde sova lite längre än vad jag brukar. Det gillade jag.

Det blev ganska sent i går eftersom vi var på bio och såg Luftslottet som sprängdes, alltså den tredje och den sista (?) av Stieg Larsson filmerna. Jag har inte läst böckerna, men sett de två tidigare filmerna, så jag var väldig nyfiken på att se hur Lisbeth Salander har det. Nu ska jag inte avslöja någonting om filmen, men jag säger bara att jag gillade den skarpt!!

Det jag gillade i den här filmen var att det inte bara handlade om en katt och råtta-lek som den andra filmen gjorde, utan det handlade om något större, lite som Män som hatar kvinnor. Den var spännande och i många scener väldig psykologisk. Nu är det svårt att ge ett exempel på det utan att avslöja någonting om filmen, men till exempel scenen där Lisbeth mötte sin gamla psykiatriker på häktet var väldig stark.

Jag ger filmen fyra toasters. Nu är det många som skriker att "nämen den var inte alls så bra" och att "böckerna är såååå mycket bättre". Visst, böckerna är säkert mycket bättre, men jag har inte läst dem. Så jag utgår i min bedömning bara från min filmupplevelse. Kanske när jag någon dag tar tag i mitt liv och läser böckerna så ändrar jag min bedömning, men tills dess gäller det här: