jag är här!

Här sitter jag nu, nyduschat och fräsch. Har redan varit ute och joggat på Pukkilas gator och ätit en skön långsam frukost vid finska morgontidningar. Det är höst här; det är molnigt och regnet hänger i luften, men för mig kunde det inte vara vackrare just nu. Det är Pukkila.

Tre dagar sen hade jag fortfarande ingen aning om att jag skulle vara i Finland idag. Det var i förgår när jag fick idén att åka hem. Jag fick då veta att jag ännu inte var spelklar för mitt nya lag Borgholms IBK (tadaa! där är mitt nya lag avslöjat) och kände att faaaan, jag orkar inte med ännu en spelledig helg. Dessutom har jag längtat hem ganska länge och så kollade jag upp om det fanns några billiga tåg- och flygbiljetter och helt plötsligt hade jag bokat en resa till Finland. Eller först hade jag såklart fått ringa mamma; CSN kommer ju först på fredag så jag behövde hennes hjälp med finansiering..

Så nu är jag här! Helt sjukt! Det känns så himla overkligt; hela resan är så himla spontan. Egentligen borde jag gå i skolan, vilket jag hoppas jag får fortsätta med efter jag kommit tibaks till Kalmar.. jag har ingen aning om i fall man får vara ifrån lektionerna, jag bara antog att vi vuxna människor får bestämma själva vad vi gör. Vem orkar kolla upp sånt, heh? Hursomhelst, ingen annan förutom mamma visste om att jag skulle komma, ni kan gissa hur överraskad min pappa var igår när jag helt plötsligt hoppade in i hans arbetsrum och skrek "ylläriiiiiiiiii" (alltså överraskning). Stackars pappa kom helt ifrån sig och kunde inte göra någonting klokt hela kvällen. "Vad är det som händer, vad är detta" sa han bara när han gick runt i huset. Sedan överraskade jag min morföräldrar med, trots risken för hjärtattack. Och det gick så bra, inga ambulanser behövdes och de var bara glada över att jag var här.

Och mormor och morfar bjöd förresten naturligtvis mig på köttsoppa; att jag har varit vegetarian redan nio år har ingen relevans i deras värld. Det är skönt att vissa saker fortfarande är de samma när man kommer hem.