dom här känslorna, igen...

Jaja, nu blir det sådant där mesigt inlägg.
Så om du vill fortfarande leva i tron att jag är cool och tuff och inte alls känslig så sluta läsa nu.
Surfa vidare till någon annan sida i stället.

Jag sitter nu på ett café i Visby och "pluggar". Har käkat lunch med några kompisar och nu hänger jag bara och försöker hitta tillbaka motivationen att läsa pluggboken. Men naj, inte känner jag någon lust att plugga, i stället känner jag mig vemodig eftersom det är söndag idag och det innebär att jag måste åka härifrån. Om ett par timmar går båten. Varför måste helgen ta slut? Varför kan jag inte stanna längre på öjn? Varför hinner jag inte hänga mer med mina vänner?

Jag älskar mitt liv i Kalmar, för det mesta har jag sjukt kul och jag har lyckats att hitta sjukt bra vänner där. Men bara för att jag trivs så himla bra i Kalmar betyder inte att jag skulle slutat älska Gotland. Jag har faktiskt inte tänkt på saken, jag har inte saknat öjn så jättejätte mycket, man hinner ju aldrig tänka på sådant när man har fullt upp med sitt liv, men nu när jag är här så börjar jag sakna. Eller närmare sagt, nu när jag ska åka härifrån.

Så idag är jag mesig, känslig och lite vemodig. Och värre lär det bli om en vecka då jag har varit i Finland över påsken och ska åka hem. Haha. Jag blir alltid såhär när jag ska åka. Men det är väl okej. Och det är väl bra. Jag tar det som ett positivt tecken att jag saknar.

Hejdå Gotland hoppas vi ses snart igen.
Och halloj Kalmar härligt att ses igen!
Och wuhuuuu Finland snart kommer vi ha så kul ihop!!