igår

god morgon. jag är inte så pigg.

REBECCA & FIONA var grymma igår!! Dom kör de järnet, spelade bra musik, var energiska, var coola, helt enkelt grymma.

Grym i ordens andra bemärkelse var killen bakom mig på dansgolvet.

Jag hade fått plats i första raden. Den skulle jag hålla hårt i. Och de gillade inte han.

Typ en halv timme, kanske tre kvart lyssnade jag på hur han snackte om hur äcklig jag var. Äckligaste bruden någonsin. Äcklig äcklig äcklig. Och ful och förjävlig och tjock tror jag han försökte någon gång men då började jag gapskratta och sa till honom att var jag tjock så var han själv enorm. Och tom han fattade den logiska luckan i det han sa.

Inget gick in, jag sket i honom. Trängde tillbaka när han försökte trycka mig bort, gjorde honom ännu mer förbannat när jag inte var den svaga tjejen som gick därifrån med tårar i ögonen och som inte gick att flytta på. Jag är stark och jag är tjej. Och vad läskigt det kan vara för vissa killar.

Han sparkade på mina fötter, försökte få mig att ramla ihop. Skitsamma tänkte jag. Han började snacka till övrig folk hur äcklig jag var. Det var faktiskt en tjej som först skällde ut mig men som sen skällde ut honom efter jag förklarat hur läget var. Eloge till henne. Hans tysta medhållare var däremot den fegaste killen jag sett i mitt liv. Bara stå där, nicka till honom, inte våga säga ett ord till mig, och inte våga säga ett ord mot honom.

Sen till slut drog han sin starkaste kort. "Du kan väl fan gå tillbaks dit du kommer ifrån, du tillhör inte hit". Han hade väl hört att jag inte var svensk. Måste påpeka att jag aldrig aldrig aldrig aldrig blivit trakasserat/mobbat/hotad/på något sätt verbalt misshandlat för det att jag inte kommer från Sverige. Hallå, jag kommer från Finland. Grannlandet. Landet vars folk byggde upp hela industriella Sverige. Landet som Sverige alltid haft det ihop det. Landet som vann hockey VM här 1995 (hahahaha). Inte så långt härifrån.

Jag valde mina ord men kommer inte ihåg dom längre. Något fick honom till slut i alla fall att gå. Efter att han upprepat sin budskap ännu längre. Jag var äcklig och jag var inte välkommen. Jag var hatad av alla och det var ingen, absolut ingen, som ville ha mig där. eller här överhuvudtaget.

Den där killen i sin randiga skjorta tar priset som den dummaste och elakaste människa jag träffat.

Fy fan så dålig han lyckades få mig att må. Han såg inget, men jag blev jätteledsen. Och det var ju det viktigaste, alltså att han inte såg någon påverkan i mig. Men för första gången fick jag känna hur främlingsfientlighet känns på riktigt, fast jag egentligen tror jag inte det hade någonting med mig att göra. Hade jag varit helsvensk hade jag ändå varit äcklig. Men ändå. Tjata om att någon inte är välkommen. Ful. Dum. Skulle jag behöva ta det varje dag så vet jag inte om jag hade orkat med det. Nu var det bara en dum jävel på en stor krog. Och han förlorade ju sin strid till slut ändå.

Och så hade någon snott min cykel också märkte jag efter krogen.

Men annars hade jag FETT kväll.