ett riktigt naturbarn

Det var gott med några dagar i skogen i finska Pello. Sommarstuga, utedass, naturen, sjön, bastu, palju och roliga människor gör ju sommaren fast det var sjukt kallt, till och med minus på nätterna. Och myggor var det överallt, och nu kliar det som aldrig förut, men lite smällar får man ju ta när man ska vara ett med naturen. Träffte i alla fall en ren när jag var ute och sprang i Pello. Vi hade liten stirrtävling när vi stod där på vägen, fem meter ifrån varandra. Sedan var jag tvungen att säga någonting och skrämma den till skogen eftersom jag själv började känna rädsla inför att den ska hoppa på mig. Så vackert.

En dag tog jag kusinernas robåt och rodde runt på sjön. Och det var så himla fint. I och med att man har bott de senaste åren på Gotland och i Kalmar har man blivit van och kär i havet, men sjöarna har också något väldigt speciellt. Att man kan ta en robåt och bara ta en sväng och titta på små öar och beundra det fina landskapet.. Me like. Havet känns oändligt, men en sjö som är mycket mindre och som "tar slut" känns lite mer nära.

Nu har jag i alla fall laddat batterierna för den kommande veckan som blir min sista sommarlovsvecka, och sista veckan i Finland. Både najs och bajs, men så är det alltid, man vill ju ha allt, Finland, Kalmar och Gotland men man kan bara ha en i taget.