Jag surfar runt, chillar, letar efter ny musik, hittar inte så många sköna låtar, surfar vidare, läser bloggar och helt plötsligt saknar jag min farmor. Vad kom den känslan ifrån?
Min mysiga farmor med alla sina barn och barnbarn som var födda då när bilden togs typ 22 år sen. Jag är en liten baby i bilden, okej inte så liten, men en baby i alla fall. I pappas trygga famn till vänster. Eftersom jag inte kan åka till henne imorgon och ta en fika och snacka så ska jag nog försöka ringa henne i stället. Imorgon alltså, nu sover hon ju och drömmer massa drömmar. Det har vi nämligen gemensamt har vi kommit fram till, vi båda drömmer väldigt mycket. Fast jag vet inte ens om hon har telefon på ålderdomshemmet. Men ändå. Det är nog värd att kolla upp i alla fall. Än så länge får jag nöja mig med men vinkning som jag hoppas hon på något sätt känner. Hejhej farmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar